
Vi vaknade tidigt båda två och kunde börja vår resa mot Veneto redan vid niotiden. Vi valde att köra via Chiantidistrikten i Toscana vilket visade sig vara ett otroligt bra val. Så vackra miljöer har vi nog aldrig sett i Italien tidigare med små kullar, vin och olivodlingar och ett väldigt bördigt landskap. Knappade först in Castilliano del Chianti och vägen dit var nog den finaste. Vi körde bland annat förbi en liten by där alla invånare byggt torn vid sina hus. Ju högre torn desto mer framstående familj. Det var häftigt att se och man kunde se byn på långt håll. Väl inne i vindistriktet stannade vi till på en vingård med försäljning. Där inhandlades vin för dyra pengar. Vi körde vidare och åt en god skaldjursrisotto i en liten by som heter Panzano. Där, när vi sitter och väntar på maten händer något otroligt. Bertil reser sig upp, skriker vänta och rusar ut på torget. AJ AJ - tänker jag... nu är någon på väg in i bilen... Men, det visar sig att han ser familjen Salomonsson från samma område i Umeå som oss kliva ut ur en lokalbuss. Vad är oddsen för att det ska ske?? Nåja, efter lite prat och mat så körde vi vidare. Ska jag vara ärlig så sov jag nog den mesta delen av tiden men Bertil har tagit bild på temp.mätaren i bilen som i Bologna visade hela 40 grader. Nu har vi istallerat oss på ny camping i Jesolo och ska vänta in Ellen här. Hon kommer på torsdag och jag längtar...
Höres
 |
Uppfarten till vingården |
 |
Håller hårt i vinflaskan |
 |
Resturangen i Panzano |
 |
Otroligt möte i Panzano |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar